Victoria

Har äntligen grävt fram min gamla scanner ur förrådet och köpt en ny sladd till den - inte lika bra som skolans, men den duger i krig. Invigde den med denna commission som jag sedan färglagt i PSE! Blev själv väldigt nöjd, speciellt med håret och växterna.

Mina favoriter - Peter Madsen

En av mina absoluta favoritserier är Valhall av Peter Madsen. Jag har alltid varit intresserad av nordisk mytologi, och när jag var barn hittade jag ett gäng Valhall-album på biblioteket. Jag förälskade mig i Peter Madsens stil vid första ögonkastet - den var livlig, färgglad och gav nytt liv åt de gamla mytologiska asagudarna. Jag lånade hem dem och läste dem fler gånger än jag kan räkna.

Första delen heter Valhalla 1: Vargen är lös (har senare kommit ut i nyutgåva under namnet Valhall 1: Ulven är lös) kom ut redan 1978, och den avslutande delen Valhall 15: Völvans syner kom ut 2010, över 30 år senare. Naturligtvis har Peter Madsens teckningsstil ändrats sedan de första albumen, men redan då var den uttrycksfull, färggrann och med detaljerade fornnordiska miljöer.

Sedan dess har det bara blivit bättre. Varje sida är omsorgsfullt tecknad och ofta färglagd med akvareller. Mängden detaljer han lyckas få in är häpnadsväckande. Omslagen är varierande och många av dem är så snygga att man vill ha dem på väggen.

Historierna varierar också, från början har de en någorlunda lättsam stil och stämmer kanske inte alltid överens med myterna. I efterhand blir de aningens allvarligare och mer episka.

Glimten i ögat är aldrig långt borta, dock. Madsen har ett underbart sinne för humor och många av situationerna de gamla asagudarna var med om blir i hans händer sjukt roliga.

Det här är inte riktigt en recension utan mer ett inlägg för att visa respekt för och uppmärksamma en av mina absoluta favorittecknare. Nu under 2012 kommer de sista två samlarutgåvorna av sammanlagt fem ut, och om du inte redan har läst dem så rekommenderar jag att du gör det. Och om du har gjort det rekommenderar jag att du gör det igen.

När man tagit en paus kan det passa med lite bilder.

Ja, nu har jag tagit en ganska lång bloggpaus och tänkte att det kanske är dags att börja igen. Jag tänkte att antingen kan jag skriva ett långt och detaljerat inlägg där jag beskriver exakt vad jag sysslat med på sistone, eller så lägger jag ut några bilder jag gjort. Blev sista alternativet. Jupp.

Skönhetstävlingar för barn - förmodligen världens sämsta idé någonsin

Jag blir GALEN.

När jag tecknar hemma så blir jag lätt distraherad. Jag behöver något som hjälper mig hålla koncentrationen - musik hjälper, men bara någon timme eller två. Konstigt nog har jag upptäckt att det som hittills hjälpt mig att hålla koncentrationen är ofantliga mängder TV. Spelar ingen roll om det är nyheter, filmer,  historiska dokumentärer, realityshower eller gammal hederlig skräp-TV - så länge TVn står på i bakgrunden kan jag teckna timmar i streck. Jag antar att radio på många sätt är ett bättre alternativ, men jag gillar att kunna titta upp och se Jamie Oliver rulla in något i smördeg eller Rocky Balboa boxa på råa köttbitar.

Under mitt TV-konsumerande upptäckte jag ett program som fick mig att lägga ner pennan av illamående. Jag vet att det är ungefär lika vanligt att klanka ner på skönhetstävlingar för barn som det är att klanka ner på tortyr - majoriteten förfasas över det, men jag måste ändå ventilera det här då det är något av det värsta jag vet i hela världen.
Såg just programmet Mammas lilla skönhetsdrottning som var en dokumentär om hur några flickor i åldrarna 6-13 medverkade i Storbritanniens första skönhetstävling för barn. Påhejade av fanatiska mammor och täckta med lager av smink, glitter och hårsprej stapplar dessa flickor ut på catwalken i högklackat och minikjol och försöker hålla takten till Mamma Mia. Endast en kan såklart vinnas och utses till Storbritanniens vackraste - resten får ledsna fara hem tillsammans med mammor som försäkrar dem om att "jag tycker iallafall att du är vacker" och "det kommer fler chanser och mer tävlingar, och nästa gång kommer du säkert kunna klara av den där hjulningen perfekt!"

Bara... NEJ. Barn ska få höra att de är vackra och perfekta, visst, och de flesta mammor intygar att "lilla Tyla älskar att bli fotad och stå i rampljuset." Det kanske stämmer, men Tyla's uttryck när hon insåg att hon inte vunnit trots att hon gjort sitt bästa... herregud. Jag dög inte, jag var inte tillräckligt vacker. Och även om mammorna (pappor som åker runt med sina döttrar till skönhetstävlingar är tydligen rätt sällsynta) försäkrar dem om att det kommer att gå bättre nästa gång och att det är konstigt att deras dotter inte vann då hon minsann är vackrast och charmigast av alla barn där, så räcker det inte. De flesta barn är vana vid att deras föräldrar intalar dem att de är bäst och vackrast, om då en professionell jury ger intrycket av att de inte duger väger oftast juryns ord tyngst.

Under programmets gång fanns det en någorlunda vettig mamma som tyckte att det kändes lite avigt att lägga tusentals pund på klänningar och smink när man kunde lägga pengarna på nåt som skulle vara till nytta för hela familjen, och hon gillade inte när hennes medtävlande sminkade sina döttrar för hårt - hon tyckte att de såg mer ut som dragqueens än barn.
Resten av mammorna var helt... aggh. Jag är inte en våldsam människa men när jag ser en mamma vaxa sin sjuåriga dotters ögonbryn, och när dottern tårögt säger att hon allt tycker det gör ont ger mamman henne en nallebjörn att krama tills det onda går över innan hon resolut fortsätter att vaxa... jag känner bara för att sträcka mig in genom TVn och ge henne en örfil.

Nåväl, nog om det. Tillbaks till ritbordet. Jag tror att USA's fulaste hem börjar snart.

There she is, Miss Angliaaa, there she is, your ideaaal...