Den rosa lappen

Hade körlektion idag och det gick ju... sådär. Hade problem med påfarter och avfarter och placering och grejs. Varför känns det som att jag hela tiden gör om samma misstag?! Jag VET ju att jag ska ligga på 30 km i timmen, men så går min uppmärksamhet åt till blinkers, döda vinkeln, backspeglar och trafikskyltar och vips så är jag uppe i 35. Det här börjar bli riktigt tröttsamt.

Kanske är jag dömd att göra om samma misstag om och om igen. Kanske är det menat att jag ska stampa på samma ställe.

Nu ska jag hem till Umeå imorgon, då kan jag åtminstone övningsköra med pappa igen. Fast samtidigt känns det som att om det finns någon som är mer trött på mitt tröstlösa utdragna övningskörande än jag, så är det han.

WINNING!

Idag har varit en helt fantastisk dag - jag har fått smaka på segerns sötma och svävar fortfarande omkring som en överlycklig och fullproppad Puhbjörn med en ballong. Det är nämligen så att Mimer, Gävlebocken jag målade i våras, har vunnit titeln Årets Gävlebock!!!
WIIIIIIIIIII!!! :D

Tidigare i veckan fick jag ett telefonsamtal av en kvinna vid namn Maria som jobbar på skolan - det är hon som har haft hand om Högskolans bockparad. Hon berättade att Mimer var en av de 3 bockar som fått flest röster utav 20 möjliga, och att jag därför vunnit en gratis middag och gratis inträde till en hockeymatch. Så idag fick jag skjuts till Läkerol Arena, där vi mötte de andra finalisterna samt de som ordnat Stadsparaden och fick tillträde till en egen loge. Där fick vi middag (den var sådär, men som alla vet är gratis supergott) och sedan började matchen - första gången jag varit på hockey NÅGONSIN. Brynäs mot HV71. Mycket våldsammare än jag räknat med - jag satt uppe på vår lilla läktare och ojjade mig medan hockeyspelarna slogs, ruffades och bröt sönder klubbor mot varandras hjälmar.

Oj så de flyger.

Brynäs entusistiska hejarklack

Sen under första pausen fick vi gå ner till rinken. Programvärden berättade för publiken vad stadsparaden gick ut på, sedan ropades vi upp i ordningen 3-2-1. När jag förstod att MIN BOCK VUNNIT blev jag så frukstansvärt glad - kunde inte sluta le, mitt leende gick från öra till öra.
Jag stapplade ut på isen, lyckades undgå att halka och dratta på ändan och fick ta emot blombukett och diplom. Sedan fick jag stamma fram ett litet tacktal i micken och fick en artig applåd av de åskådare som inte gått för att köpa varmkorv eller gått på toa.

Jag är enormt lycklig just nu - Mimer var en plåga att måla, jag kommer ihåg hur jag med darrande händer försökte måla raka linjer i ett av skolans iskalla förråd i våras medan regnet föll utanför. Hur jag var tvungen att göra om bockens sidor eftersom den annars ansågs vara "för reklamig." Hur min panik stegrades när jag fick för mig att jag inte skulle hinna bli färdig. Det var värt allt det där bara för att få uppleva känslan av seger idag.

TACK ALLA SOM RÖSTADE PÅ MIN BOCK! Ni vet vilka ni är, det hade inte gått utan er! Jag hoppas att någon av er vinner något pris som man kunde få om man röstade - övernattning på hotell samt en eltandborste och vad det nu var! :)

Kroki 5/9 2011

Jag vet att sättet jag ritar anatomi på lämnar mycket övrigt att önska, så därför har jag bestämt mig för att försöka gå på så mycket kroki som möjligt! Dessutom är det väldigt utmanande - speciellt de snabba där man bara har 30 sek på sig.

Ny frippa!

Nu var det rentav otrevligt länge sedan denna blogg uppdaterades, så nu ska den sparkas igång! Ny termin, nya händelser, NY FRISYR!

Dags för förändring, sade jag. Dags för förändring, höll syrran med och drog fram en sax. Det hela var väldigt spontant, men jag blev nöjd. Hon är duktig på att klippa hon, syrran.

FIERCE!!

Det kommer nog ta ett tag att vänja sig vid det, dock - just nu hajjar jag till varje gång jag går förbi en spegel.

Amelie-wannabe.