Igårnatt , runt klockan fyra, kände jag att det var en dygning på gång. Var väl inte så att jag hade övermåttan mycket att jobba med, men jag misstänk their te att om jag gick och la mig för att sova skulle det bli svårt att vakna runt åttasnåret. Och att försova sig hade varit förödande - ska nämligen till Umeå idag, hade inte varit skojigt att missa bussen.
Så här i efterhand kan jag säga att det var ett klokt beslut - för första gången på länge har jag gott om tid över, har en halvtimme till godo.
Varför måste man sova för? Man hinner ju med så sjukt mycket om man inte gör det! Jag är inte ens trött längre, men ska ändå sova typ sju timmar på bussen. Gäller att jag ställer väckarklockan så jag inte vaknar i Haparanda.
Nu bär det av till Umeå; familj, mormor och morfar samt allmänt mys väntar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar