Victoria

Har äntligen grävt fram min gamla scanner ur förrådet och köpt en ny sladd till den - inte lika bra som skolans, men den duger i krig. Invigde den med denna commission som jag sedan färglagt i PSE! Blev själv väldigt nöjd, speciellt med håret och växterna.

Mina favoriter - Peter Madsen

En av mina absoluta favoritserier är Valhall av Peter Madsen. Jag har alltid varit intresserad av nordisk mytologi, och när jag var barn hittade jag ett gäng Valhall-album på biblioteket. Jag förälskade mig i Peter Madsens stil vid första ögonkastet - den var livlig, färgglad och gav nytt liv åt de gamla mytologiska asagudarna. Jag lånade hem dem och läste dem fler gånger än jag kan räkna.

Första delen heter Valhalla 1: Vargen är lös (har senare kommit ut i nyutgåva under namnet Valhall 1: Ulven är lös) kom ut redan 1978, och den avslutande delen Valhall 15: Völvans syner kom ut 2010, över 30 år senare. Naturligtvis har Peter Madsens teckningsstil ändrats sedan de första albumen, men redan då var den uttrycksfull, färggrann och med detaljerade fornnordiska miljöer.

Sedan dess har det bara blivit bättre. Varje sida är omsorgsfullt tecknad och ofta färglagd med akvareller. Mängden detaljer han lyckas få in är häpnadsväckande. Omslagen är varierande och många av dem är så snygga att man vill ha dem på väggen.

Historierna varierar också, från början har de en någorlunda lättsam stil och stämmer kanske inte alltid överens med myterna. I efterhand blir de aningens allvarligare och mer episka.

Glimten i ögat är aldrig långt borta, dock. Madsen har ett underbart sinne för humor och många av situationerna de gamla asagudarna var med om blir i hans händer sjukt roliga.

Det här är inte riktigt en recension utan mer ett inlägg för att visa respekt för och uppmärksamma en av mina absoluta favorittecknare. Nu under 2012 kommer de sista två samlarutgåvorna av sammanlagt fem ut, och om du inte redan har läst dem så rekommenderar jag att du gör det. Och om du har gjort det rekommenderar jag att du gör det igen.

När man tagit en paus kan det passa med lite bilder.

Ja, nu har jag tagit en ganska lång bloggpaus och tänkte att det kanske är dags att börja igen. Jag tänkte att antingen kan jag skriva ett långt och detaljerat inlägg där jag beskriver exakt vad jag sysslat med på sistone, eller så lägger jag ut några bilder jag gjort. Blev sista alternativet. Jupp.

Skönhetstävlingar för barn - förmodligen världens sämsta idé någonsin

Jag blir GALEN.

När jag tecknar hemma så blir jag lätt distraherad. Jag behöver något som hjälper mig hålla koncentrationen - musik hjälper, men bara någon timme eller två. Konstigt nog har jag upptäckt att det som hittills hjälpt mig att hålla koncentrationen är ofantliga mängder TV. Spelar ingen roll om det är nyheter, filmer,  historiska dokumentärer, realityshower eller gammal hederlig skräp-TV - så länge TVn står på i bakgrunden kan jag teckna timmar i streck. Jag antar att radio på många sätt är ett bättre alternativ, men jag gillar att kunna titta upp och se Jamie Oliver rulla in något i smördeg eller Rocky Balboa boxa på råa köttbitar.

Under mitt TV-konsumerande upptäckte jag ett program som fick mig att lägga ner pennan av illamående. Jag vet att det är ungefär lika vanligt att klanka ner på skönhetstävlingar för barn som det är att klanka ner på tortyr - majoriteten förfasas över det, men jag måste ändå ventilera det här då det är något av det värsta jag vet i hela världen.
Såg just programmet Mammas lilla skönhetsdrottning som var en dokumentär om hur några flickor i åldrarna 6-13 medverkade i Storbritanniens första skönhetstävling för barn. Påhejade av fanatiska mammor och täckta med lager av smink, glitter och hårsprej stapplar dessa flickor ut på catwalken i högklackat och minikjol och försöker hålla takten till Mamma Mia. Endast en kan såklart vinnas och utses till Storbritanniens vackraste - resten får ledsna fara hem tillsammans med mammor som försäkrar dem om att "jag tycker iallafall att du är vacker" och "det kommer fler chanser och mer tävlingar, och nästa gång kommer du säkert kunna klara av den där hjulningen perfekt!"

Bara... NEJ. Barn ska få höra att de är vackra och perfekta, visst, och de flesta mammor intygar att "lilla Tyla älskar att bli fotad och stå i rampljuset." Det kanske stämmer, men Tyla's uttryck när hon insåg att hon inte vunnit trots att hon gjort sitt bästa... herregud. Jag dög inte, jag var inte tillräckligt vacker. Och även om mammorna (pappor som åker runt med sina döttrar till skönhetstävlingar är tydligen rätt sällsynta) försäkrar dem om att det kommer att gå bättre nästa gång och att det är konstigt att deras dotter inte vann då hon minsann är vackrast och charmigast av alla barn där, så räcker det inte. De flesta barn är vana vid att deras föräldrar intalar dem att de är bäst och vackrast, om då en professionell jury ger intrycket av att de inte duger väger oftast juryns ord tyngst.

Under programmets gång fanns det en någorlunda vettig mamma som tyckte att det kändes lite avigt att lägga tusentals pund på klänningar och smink när man kunde lägga pengarna på nåt som skulle vara till nytta för hela familjen, och hon gillade inte när hennes medtävlande sminkade sina döttrar för hårt - hon tyckte att de såg mer ut som dragqueens än barn.
Resten av mammorna var helt... aggh. Jag är inte en våldsam människa men när jag ser en mamma vaxa sin sjuåriga dotters ögonbryn, och när dottern tårögt säger att hon allt tycker det gör ont ger mamman henne en nallebjörn att krama tills det onda går över innan hon resolut fortsätter att vaxa... jag känner bara för att sträcka mig in genom TVn och ge henne en örfil.

Nåväl, nog om det. Tillbaks till ritbordet. Jag tror att USA's fulaste hem börjar snart.

There she is, Miss Angliaaa, there she is, your ideaaal...

Fågeln är ordet

En tjäder jag gjorde förra veckan åt en släkting. Tjädrar är faktiskt ganska coola fåglar.

Nörderier

Idag upptäckte jag att jag hade ett litet paket att hämta ut på posten. Eller litet och litet, det var ganska stort.

Detta är min lilla julklapp till mig själv eftersom jag varit så snäll. Jag bar hem det, glad i hågen, och det ska naturligtvis läggas under granen och inte öppnas förrän den tjugofjärde.

BWAHAHAHAHA fuck nej. Så fort jag kommit innanför dörren slet jag tag i en sax och slet paketeländet i bitar.

JAAAAAA!!! Tack tomten! Detta är spelet jag väntat på sedan... ja, länge. Förmodligen det nördigaste jag någonsin spenderat mitt surt förvärvade CSN-bidrag på men så värt det. För de som inte vet det så är jag en stor Star Wars-nörd, och jag älskar rollspel och BioWare är min favoritspelutvecklare... jag älskar redan det här spelet och jag har inte ens installerat det än.

Galet nice! Soundtrack, karta, lite trevlig läsning samt en säkerhetsnyckel för att skydda mitt konto... plus en liten nätt statyett av Darth Malgus. Jag är inte så extremt intresserad av samlarfigurer men den här är riktigt tuff och välgjord. Plus en massa annat gott och blandat i digital form.
Men hur exalterad jag än är så har jag ju lite annat att göra: min nolltreserie ska färgläggas färdigt, och så har jag ju projektarbetet och så stundar julen... det blir nog till att lägga undan spelet och plocka fram det efter tjugonda knut.

BWAHAHAHAHAHAAA fuck nej. Här kan man inte vara förnuftig när man har ett universum att ta över!

Fanken, glömde ögondropparna...

Det går bra nu

We come in peace!

Dags att fara hem från Umeå om någon timme - det blir nattbuss till Gävle. Det har varit riktigt mysiga dagar med mycket familjehäng, plumpspel med mormor och morfar, Glee-tittande med syrran och högläsning för andra syrran. Lite trist att fara hem - men jag får åtminstone med mig Klara till Gävle, yaaay! Hon ska åka dit och plugga i en vecka och hålla mig sällskap.

Hursomhaver fick jag höra något roligt förra veckan - 03:51 har fått Gävles ungdomskulturstipendie som vi sökte för någon månad sen. 5000 sköna riksdaler som kommer att lätta upp tryckkostnaderna rejält. Detta är ju roligt för oss men också roligt för alla som är intresserade av att köpa en 03:51 (vilket alla borde vara för det kommer att bli göööörnice) då detta innebär att vi inte kommer att behöva ta så högt pris som vi ursprungligen hade tänkt.

Och idag har jag själv tjänat in lite stålar. Jag har hållit i några föreläsningar om animation på Obbolaskolan - 6 föreläsningar för klasserna 3-8. Det var rätt roligt, speciellt med de yngre klasserna - GUD vad mycket frågor de hade! Och de tyckte det var roligt också, åtminstone hoppas jag det. Annars är de väldigt bra på att spela intresserade.

Sist men inte minst så fick jag en extremt glädjande nyhet i måndags. Vik Hädan har blivit antagen som gästserie i Pondus. Jag dog inombords när jag hörde det, av glädje alltså. Enda smolket i glädjebägaren var att mitt USB med Vik Hädan-serier är kvar i Gävle, och jag hade skickat med för dålig kvalla. Så jag måste tillbaka till Gävle och hitta mitt Usb - och i allra värsta fallet är det borta, och då måste jag skanna och färglägga alla Vik Hädan-strippar igen. GAAAAH.